Vilande blogg

Imorgon bär det av till Umeå.
Tar inte med mig dator.
Den får stå kvar här hemma tills jag är åter.
Känns inte som om jag kommer att orka skriva under dagarna efter operationen.
Har då förmodligen fullt upp med annat.

Idag har jag i alla fall varit på dop i domkyrkan.
Lillasysters första barnbarn Alice döptes.
Vackert.
Och barnet var helt ovetande om allt.
Sov som en liten prinsessa genom hela akten.

Och så har mina barnbarn varit här och sagt adjö.
Det kommer nog att bli det jobbigaste.
Att inte få träffa dem på ett tag.

Nu är det bara att be för att allt ska gå vägen.
Att detta blir avstampet till friskheten.
Få bort det onda i kroppen och kunna börja resan tillbaka till ett normalt liv...

Nervöst

Jag blir mer och mer nervös inför min operation.
Drömmer mardrömmar och tror att allt kan hända.
Men jag vet att jag är i goda händer på ett sjukhus med kompetent personal.
Och så intalar jag mig själv att detta är ett stort steg på väg tillbaka.
Peptalk hela tiden.

Igår tog vi en sväng till lingonskogen.
På bara en trekvart hade vi snott ihop 11 liter lingon.
Röda fina som nu ska kokas till sylt.
Borde räcka ett tag.
Har även kvar en hel del burkar från förra året.

På väg hem från skogen mötte vi två glada barnbarn.
Barn som nu börjat med ett nytt ämne i skolan, träslöjd.
Spännande.

Idag är det åter dags för tandläkaren.
Sista besöket innan op.
Hoppas att allt ska vara klart i och med detta.
Kunna lägga en sak åt sidan.
Måste även ta tag i ledsna blommor på balkongen.
Snart kommer ändå frosten att ta dem så det är lika bra att förekomma.
Och så ska min vackra julros få flytta in.
Hoppas att den klarar sig till jul.
Just nu har den flera vita vackra blommor och små knoppar som gror och kämpar i rusket.

Äppelträdet som vi planterade andra sommaren i detta hus dignar nu av äpplen.
Men än är det veckor kvar innan de är färdiga att ätas.
Barnbarnen väntar ihärdigt och vill redan nu testa.
Och det fick dom göra för ett tag sen.
Små, sura och oätliga enligt dem.
Men när de väl är mogna smakar de underbart.
Hoppas att jag kan testa ett när de är färdiga.
Ett delmål jag har.

Apoteksrutiner

Efter att ha genomlidit en halvtimme i tandläkarstolen i går hade jag ett par ärenden till.
Bl a besök på apoteket.

Sedan jag blev sjuk och fick ASIH i hemmet har jag inte behövt hämta ut min medicin själv.
De hämtar både mitt dropp och den medicin jag behöver.
Och efter någon vecka kommer det en faktura med posten.
Men häromdagen var det stopp !
Jag behövde göra en kontoansökan, personligen.
Personen från ASIH fick inte hämta ut ens ett litet piller.
Så jag åkte ut på apoteket och bad om en blankett.
Börjde fylla i den då jag plötsligt hör:
- Hej Lena, inte behöver du fylla i en sån !
Tydligen hade det blivit något fel med ny personal på apoteket och ny personal från ASIH.
Kände hur irritationen växte fram.
Orkar inte med så mycket nu för tiden.
- Ni har ju även gjort en kreditundersökning på mig, svarade jag.
- Visst, så allt är klart för fakturering.
Men nu när jag ändå stod där fyllde jag snällt i formuläret.
Och gick.
Orkade inte käfta mer.
En halvtimme till ingen nytta !!!

Väl hemma tog jag tag i mina ledsna pelargoner på framsidan.
Slängde alla och planterade om de gröna växterna.
Nu ser det kalt ut men lite grönt som välkomnar gästerna till vårt hus fick vara kvar.
Krukorna diskades och las undan till nästa sommar.
Även dynorna till utemöbeln förpassades till vinterförvaring.
Tror inte vi kommer att nyttja den uteplatsen mer i år.
Det blev verkligen en kort sommar.
Om det över huvudtaget kan kallas sommar...

Idag är det helmulet, regnet skvalar och det är bara att gilla läget.
Men lite varmare än i går, hela 13 grader nu på morgonen.

Höst

Hösten är egentligen min favoritårstid.
Vackra färger.
Hög och klar luft.
Idag på morgonen var det endast 4 grader och klarblå himmel.
Det till och med luktade höst när jag stod på balkongen i tidig morgontimma.

Igår åkte jag upp på Öfvre och lockade med mig barnbarnen ut i skogen.
Men den promenaden blev inte lång.
Det blåste spiken och vi frös.
Men konstigt nog var det inte så blött som jag trodde.
Det hade ju regnat rejält natten före.
Och åskat.
Detta hörde inte jag som sov.
Men vi plockade i alla fall ett par liter lingon.
Det är underbart att se de röda tuvorna på hygget.
Vill så gärna fylla flera hinkar men orken finns inte.
Som tur är så har vi sylt kvar sen förra årets skörd.

Idag är det tandläkarbesök igen.
Gruvar mig i vanlig ordning.
Sen måste jag inhandla lite som jag behöver för kommande sjukhusvistelse.
Jag vet inte hur länge jag blir borta så det gäller att planera.
Böcker att läsa har jag redan beställt och hoppas de hinner komma innan helgen.
Lätta pocketböcker att fördriva tiden med.
Och så en del toalettartiklar i lite mindre format.
Måste även ta hand om sommarblommorna som nu ser lite ledsna ut.
Speciellt efter det sista regnet.
Lite pyssel, alltså !!!

Söndag

Idag hade jag verkligen behövt en lång sovmorgon.
Sovit dåligt hela natten.
Oroligt.
Men när ASIH kommer måste jag vara uppe och vaken.
Så det är bara att ta tjuren vid hornen och kliva upp.

Sen ringde lilla E och vill komma.
- Naturligtvis, sa jag.
Hon kom med ett snöre om halsen.
Hade lärt sig ett trolleritrick som både morfar och jag förundrades över.
Vi slog in presenterna till systerns namnsdag som vi inhandlade häromdagen.
Fina paket med änglar, hjärtan och vackra rosetter.
Sen blev det pyssel.
Gamla torkade bakverk skulle färgläggas.
Men ganska snabbt insåg hon att händerna var roligare att måla.
Snacka om färgglatt.
Som tur var så körde morfar henne hem då regnet kom som en störtkur.
Alla himmlens portar öppnade sig.

Även lillasyster var på besök men jag orkade inte umgås så länge.
La mig i soffan och lyckade sova bort ett par timmar.
Gjorde mig seg och trög.
Så när lilla I ringde och ville jag skulle ville komma upp på Öfvre ett tag var jag tvungen att tacka nej.

Bestämde mig istället för hårtvätt, bad och byte av lakan.
Ska bli skönt att sova i vinddoftande sängkläder.
Hoppas på en lång natt utan avbrott.

Lördag

Solen skiner från en klarblå himmel men tyvärr är det bara 9 grader.
Riktigt höstkänsla.
Liksom att fågeljakten har börjat och maken är med.
Då är det höst...

I förrgår natt var det drama.
Vaknade vid 2-tiden på natten av att droppåsen var tom.
Den som skall droppa på i 12 timmar var slut på mindre än 5.
Fick lite panik.
Svetten rann i floder och jag fick ett rejält blodsockerfall.
Ringde in ASIH som var här inom en kvart.
Spolade rent och lugnade mig.
Detta är nackdeleln med dropp på natten.
Man kan liksom inte alltid styra det rätt.
Droppar olika på hur jag ligger i sängen.
Men inatt gick det bra.
Låg liksom på aga och var dessutom vaken mellan 3 och 5.
Inte bra det heller.

Nu har jag blivit bombarderad med mail om jobb i flera dagar.
Översättningjobb som jag ge stora pengar.
Det enda jag behöver uppge är mailadress (det har dom tydligen redan) och så banknumret så de kan betala ut min stora lön.
Lockande för någon som inte har så mycket att göra.
Fattar inte hur folk kan komma på alla dessa lurendrejerier !!!

Igår kom barnbarnen hit efter skolan.
Hungriga.
Tur jag plockat fram hembakat tunnbröd ur frysen redan på morgonen.
Klart man är hungrig halv två då man ätit lunch före 11.
De berättade allt som hänt de första skoldagarna.
Och lyckan över att i år få slöjd på schemat.
Sen åkte de en sväng med morfar på Citymarknaden.
Jag la mig för att vila.

Känner mig orolig inför kommande operation.
Vet att den måste bli av och längtar också på att äntligen få ett slut på detta.
Få börja vägen tillbaka.
Blandade känslor alltså....

Äntligen

Idag var det barnbarnens första dag i skolan, tredje klass.
Tänkte på dem hela morgonen.
Vilken omställning efter att ha varit lediga så länge.
Får höra imorgon hur dagarna vaarit.
Spännande !

Jag blev på förmiddagen uppringd av onkologen i Sundsvall och dr H.
Mina trombocyter har ökat mycket bra.
De ligger nu en bra bit över gränsen för en operation.
Glädjande.

Sen fick jag ringa Umeå oh meddela detta !!!
Pratade med en mycket förstående sköterska som tyvärr inte kunde tidigarelägga operationen.
Fullt sedan länge på schemat.

Så jag tog kontakt med tandläkaren för att fortsätta min behandling.
Nåt ska man väl göra under väntetiden.

Men så ringer systern från Umeå igen.
- Vi har stuvat om lite i planeringen och lyckats tidigarelägga din op.
Så glad jag blev.
Men efter en timme slog oron till.
Pirr i benen och illamående.
Så snart.
Hur ska jag hinna förbereda mig mentalt ?
Men nu finns det ingen återvändo.
Nu ska sjukdomen bort.
Jag ska påbörja min resa tillbaka till livet.
Vet att den kommer att bli tuff.
Men jag har mycket att kämpa för.
Så jag har bestämt mig för att fixa detta...